Usch känner en sådan stor ångest inom mig, jag vet inte om jag har gjort rätt val, kanske var allt bara ett stor misstag, vi kanske en dag kan reda upp allting, fast jag vet egentligen inte vad det var som hände, jag vet bara att jag och A. gled i från varandra. Blir så förvirraad, tycker du ger mig dubbla dubbla bud ska om hur du verkligen vill ha våran vänska, ena sekunden vill du vara vänner och hör av dig jätte mycket andra sek hör du inte alls av dig.
Just nu känner jag att jag inte alls har något förtroende för dig, och vet inte ens om jag själv är beredd på att försöka laga all denna vänskap som är förlorad, jag vet att du nästan precis har träffar en tjej, och jag är verkligen jätte glad för din skulle, för jag vill att du ska vara lycklig, men samtidigt vill jag att du ska veta att du kan inte bara glömma bort dina vänner, för en dag kommer jag kanske inte orka vänta på dig.
Du och jag har lovar varandra så många gånger att aldrig en kille eller tjej ska få komma emellan våran vänskap, och jag har hållit vad jag lovat, men det har inte du, varför??? Berätta bara hur du vill ha det, men tänk på att en 8-årig lång vänskap är inget man leker med =( 