Någon dag har gått sedan jag fick min diagnos, en diagnos som jag inte trodde jag skulle få, även om jag kanske någonstann från och till har misstänkt det lite, men att idag, idag verkligen få det bekräftat för mig, få det på ett papper, ett papper där mina svåigheter förklaras, men en ska står där inte, och det är
VARFÖR?
Varför just jag, varför nu, varför är det ingen som upptäckt det innan, alla dess varför frågor som jag aldrig någonsin kommer få något svar på, och just nu är det faktist dessa som jag helst av allt skulle vilja ha svar på, jag vet att jag aldrig någonsin kommer få tillbaka den tiden som har varit, och det vill jag inte heller, för jag är lycklig som jag är nu, men att ändå kunna få svar på alla varför frågor, bara det hade varit helt underbart.
Visst jag vet att mamma och pappa försöker förstå, men de kommer aldrig riktigt förstå, de kommer inte förstå hur det känns att leva med svår dysklexi och ordblindhet i ett, det är en sådan sak som bara vi personer som lider utav det verkligen kan förstå ingen annan, absoult ingen annan, inte ens hur mycket ni ärn försöker, ni kommer aldrig någosin klara det.
Just nu känner jag mig så vilsen, precis som om jag inte känner mig själv, att det finns en del i mig som jag inte känner, som jag måste börja känna nu efter 18 långa år. varför har det inte varit någon somhar upptäckt det innan, just nu känner jag bara ett enormt behov av att prata om det, det kan ju inte vara jag som har detta, varför????
Men vem ska jag vända mig till, är så vilsen att jag sökte mig till http://www.dyslexi.info/ deras gästbok, för att just kunna läsa om andra historier, skrev även min där lite kort. var bara tvungen, vet inte vem jag ska prata med, vill inte var till något besvär.