Hur fin och underbar helg man än har så finns tankarna om mitt ”handicap” alltid kvar där, och när man tänker på det så kommer få jag upp såna konstiga känslor, och dessa känslor kan komma precis när som helst, det är inget jag bestämmer, det jobbigaste, vet du vad det är, det är att jag känner ett måste, ett måste att prata om det för att känslorna ska försvinna för stunden, Tänk om bara någon hade sett allting innan, innan, just precis hade det varit en lite skit så någonsin hade sett det, hade jag kanske inte känt som jag gör idag, Idag är det ert fel att jag mår som jag gör, att jag känner som jag gör. hur kunde ni göra så, ni måste verkligen älska plåga små flickor, som inte kan säga något, för hon bara tror att hon är dum i huvudet, hur fan kunde ni göra så, men en sak är säker,
Hämden är ljuv