Ni är så jävla feg, så jävla feg så jag har inte ens ord till det, ni lever bara ert liv och era dagar om och om igen, ni lever det som ni kallar för liv, men ni har fan ingen aning om vad liv är, eller jo det ska är nog egentligen lite fel att mig att säga men verken du eller du har någon egentlig aning om vad livet innebär, inte fan är det du som har plågats under nästan hela ditt liv, mer eller mindre, framför allt i skolan, utan att någon har sett dig, det har verkligen jag, om det är någon som vet hur det är i det verkliga livet så är det jag. Jag har verkligen fått kämpa och idag har jag upp nått någonting som jag aldrig trodde jag skulle finna, jag har funnit ett svar, ett svar på att jag inte är dum och korkad.
Ni har bara flytt från allting hela tiden, inte velat se, varför, har det aldrig slagit er tanken att ni en dag kommer förstöra någons människas liv, tydligen inte, för hade ni gjort det så hade ni nog inte behandlat mig så som ni har gjort, för det är en sak som ni lyckades med i alla fall, och det vara att förstöra mitt liv. Och jag vet att ni kommer förstöra så många andras ungas liv med.
Ååå när jag tänker på det, blir jag bara så jävla arg att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Hur fan tänker en människa, eller människor för ni var faktiskt flera stycken som aldrig något märkte.
Mina tårar och min ångest inom mig blir större och större med alldra störst blir mitt svik och min ilska mot er, jag gråter inom mig, tårar som aldrig vill ta slut, jag vill att ni kanske en dag ska se, ska se vad ni verkligen gjorde mot mig.
Jag har gett allt jag har, och nu är snart mina krafter slut, jag har kämpar, dagar, veckor, månader och år, men jag vet att jag kommer kämpa ända tills jag är färdig, tills jag är den där sjuksköterskan som jag verkligen vill vara, för det kommer det inte vara någon som kan stoppa det, inte ens ni, ni har gjort alldeles tillräckligt.