Nu har jag längr inag ord för dig, nu har sårat mig mer än du någonsin kommer kunna ana, jag trodde mer om dig, även om jag hade mina aningar om vad svaret skulle bli även om jag bad Elin fråga dig snäll, vilket jag vet att hon gjorde med och det är jag tacksam för Tack Elin, det betyde jätte mycket att du försökte!
Jag vet att jag är släkt med dig och att man brukar säga att blod är tjockare än vatten, men i detta fallet känner jag att jag inte kommer bry mig alls, du har aldrig brytt dig om vad jag eller någon annan i min familj har tyckte och känt innan så varför förväntar du dig att någon ska göra det för dig denna gången, och ärligt talat, är du fortfarande tre år eller vad är det med dig? nu börjar jag bli allvarligt irriterad på dig, kan du aldrig tänka på någon annan än dig själv.
Det är min dag och bara min dag som du förstör och inte din egan, hade det bara varit det då hade jag nog inte brytt mig på samma sätt, men att låta dig förstöra den dagen som alla unga går och väntar på och den dagen då man vill att alla ens släkt och vänner ska vara på en och samma plats, just den dagen kommer du förstöra om du inte växer upp jädrigt snabbt, och det ska vara fort som fan.
Att du inte skulle komma pågrund utav att en annan person som du säger du inte kan prata med är där, när jag vet att ni pratar lite i vanliga fall, men det behöver ni verkligen inte göra på den dagen det är inte det som jag begär, jag vill bara att ni båda två ska vara där och det trodde jag att du visste, både betyder precis lika mycket för mig. och är det så att hon kan komma och du inte kommer, då kommer jkag aldrig någonsin att förlåta dig, då kan du se dig i månen efter mig, för jag kommer inte finnas för dig mer, förlåt elin, jag vet att det är din pappa som jag pratar om, men jag hoppas du förlåter och förstår mig just nu, jag kan helt enkelt inte väljer, och att han tvingar mig till det efter allt som jag har gått igenom, bara det är en plåga, och jag vet att han inte vet om det, och snart känner jag att det är bud på att berätta allting för honom för att han kanske ska kunna förstå att detta är det sista jag önskar och vill, men någonstanns säger min kropp nej berätta det inte, för det är inte du, det är inte du som har dessa problemen, men samtidigt vet jag att det är just nu, just precis jag som har detta och det måste jag berätta för eller senare, men känner jag mig redo för det just nu, det vet jag inte, som jag känner nu är det blandat, men jag antar att detta är den sista utvägen som finns oavsett om jag vill eller inte,
Jag är väl tvingad till att visa mitt rätta jag även om jag inte känner mig alls redo för det just nu, jag vill inte, men måste, jag måste som allting annat, och kan du inte efter jag har berättat allting för dig offra dig någon timme om hon är där, då är du inte längre värd något för mig, då finns du inte mer….
Tvinga mig inte till att välja är du snäll, (men jag vet att jag kommer bli tvingad till det och det vet alla andra med att jag kommer, och det kommer plåga mig så det gör ont i hjärta och själ)