Varför är det alltid jag som lyckas kronla till atting och låta dem gå och tro att det kan bli något när det kanske i verkligheten verkligen inte kan bli det, jag måste lära mig själv kunna säga nej om det är sp jag verkligen känner förför den enda som verkligen blir lindande utav detta i slutändan det är jag själv och så v ill jag inte ha det, för jag vil ju må bra som alla andra och det vet jag att jag kan göra,
Men samtidigt känner jag att jag vill verkligen inte såra någotn anna person det gör så ont i mig, men jag tror tuvärr det är ett måste i detta fallet, jag kan inte bara låta hoom gå och tro att det ska bli något när jag verkligen känner att det inte kan bli det, det är helt fel,
Och Ja jag vet att man kan låta så klok och smart när man säger till alla andra vad dem ska göra men när det kommer till en själv är det så sjukt svårt så det finns ju inte, det ögr verkligen ont! så ibland önskar jag att dte vr någon annan tjej som fick dessa killarna, men man ska väl inte klagaheller det är ju bättre det är på det hållet än på andra!