En människa som du skulle egentligen inte ha rätten att vara rektor, det går ju för fan inte att prata med dig och att du står där och säger ”nej men lilla vän” och snälla lilla Rebecka” bara det är så jädra nerlåtade och kränkade som det kan bli, för det första är jag fan inte din vän och har aldirg varit heller och för det andra så är jag inte längre liten mer, jag kanske en gång var liten, men det är jag fan inte mera nu jag är vuxen och att jag överhuvdtaget skulle vilja ta tag i din hand det är ju som ett skämt, aldrig att jag vill det. Att bara stå där och och le ditt jävla fåniga leende, bara det gjorde mig så arg
Någon stanns trodde jag väl kanske inte att jag skulle reagera så starkt som det vissade sig att jag verkligen gjorde, att bara gå in genom dem där dörrarna vissade sig vara en större utmanning än jag från började trodde, men det räckte med att bara komma in och känna den där lukten, just den lukten minns jag fortfarande, den lukten av helvete, den lukten som jag aldrig mera ville känna, den lukten kände jag idag, och alla andra minnen som bara dök upp i huvdet allt det som jag trodde var borta kom tillbaka, jag vill inte dit mer, men som allt annat kommer jag att genom föra detta ändå tills jag har fått den hämden som jag ville ha, för det kommer jag en gång att få, få väl se hur glad skolinspektören blir när han får precis samma brev i sin hand, jag hade inte blviit så jädra glad iallafall, och jag visste att det fanns skolor i kommen som gjorde en flickans liv på skolan till ett helvet, för det var precis det som det var för mig ett helvet.
Ett helvet som jag aldrig mer vill till