Jag vet precis vad alla andra tycker om att jag träffar dig, jag vet att dem tycker att jag borde hålla mig ifrån dig, eftersom i början var det, det som du ville, du ville inte jag skulle se dig så, så som du var när du lades in, men du vet att jag älskar dig, det var du och jag så länge, så länge att det inte finns någon annan som känner oss så som vi känner varandra, det är därför det gör så ont att jag inte såg vad du höll på med och gjorde och sen att du ljög att du aldrig skulle röra något skit, du ljög och jag gick på det, fy fan, hur jävla korkad får man vara, man måste ha sett något innan, men nu när jag tänker efter såg jag kanske det, men jag ville inte tror att det var du, det var inte du som var min, men det vet jag att du var, och det trodde jag alltid du skulle vara, och visst en dag kanske det blir vi igen, men den chansen är inte så stor, jag vet inte ens om du älskar mig fast jag vet att du har bilderna på oss bredvid dig, men det som gör mest ont är att du inte vill jag ska komma och hälsa på dig när du är där, varför? Du vet att jag så gärna vill, du vet ju var du har mig, varför lät du inte mig hjälpa dig och varför låter du inte mig göra det nu? Du vet att jag vill, låt mig göra det, stöt inte bort mig, även om du vill det, du vet ju att jag alltid ställer upp och gör det jag kan, sen att det inte alltid blir som du hade tänk dig, men det blev verkligen inte mitt liv heller, detta var inte min dröm när jag träffade dig att vi skulle skiljas på detta visset, och vet du, du tror säker att jag är arg, ledsen och egentligen inte vill prata med dig, men vet du,, visst jag är jätte ledsen att det blev som det blev, men samtidigt någonstans vet jag väl att det kunde gå illa annars, ledsen för det, och att jag aldrig skulle prata med dig, det vet du att jag alltid kommer göra,
Det som gör ont är att dina vänner som lovade att dem skulle ta hand om mig får komma, men inte jag, räknas jag inte som en av vännerna? Jag trodde det, och jag vet att du har sagt att jag gör det och att du älskar och alltid frågar hur det är med mig, jag vet även att killarna som tar hand om mig i början sa att det inte var allt för bra med mig, så säger dem idag att det är det, och det är för jag ville och sa till dem att dem skulle säga det, så att du inte skulle få någon ångest av något, och trassla in allting ännu mer, för det vill jag verkligen inte att du ska göra, bättre jag har det här, för jag kommer en dag att ordna upp det, bara jag orkar ta tag i det, men det får bli en gång i framtiden.