Dagen innan Studetendagen är äntligen här, eller äntligen och äntligen det vet jag inte om man egentligen kan säga, för det är med lite sorg som jag lämnar gymnasietiden bakom mig för att gå vidare, men ändå så fruktansvärt skönt. skönt att verkligen slippa dem som man verkligen inte vill umgås med, ett nytt liv kan ju början men samtidigt känns det otroligt jobbigt att behöva lämna en underbar mentor som alltid varit där för mig, och lyssnat,
Finner egentligen inga ord för honom han är helt underbart TACK Jonas, utan dig skulle jag inte kommit så långt som jag verkligen gjort och trott på mig själv.