Rebecka Persson Mitt liv och mina tankar

Det är helg, och min helg kunde inte börja så mycket bättre än igår, fest med Elin, hon kom hit vid fyra tiden, körde några ärende för att hitta lite och dricka och lite att blanda med inför kvällen =P sjukt roligt, även on hon var lite rädd när vi skulle köra ut från parkeringen i K-stad, då jag visste att Matte skulle komma från höger sida på parkeringplatsen, var jag bara tvungen att stå och vänta på honom för att sedan kunna köra ut precis framför honom, hahah, han har ju för sjutton ingen gas på sin bil, men det är ju inte så konstigt när man har en vit volvo och man rajsar med en röd golf som är min =)

hur som helst, så körde jag och Elin hem sedan för att påbörja hela festen, blande ett par drinkar till henne, som var sjukt goda, hah lite tallang har man allt, tror närsan ska satsa på en bartender karriär, hahah elller inte. hade nog druckigt upp drickan istället för att servera den.  och med lte övertalning och träning för Elin hade hon gjort precis samma sak, så vi kom fram till att det nog inte var någon bra ideé alls, men alla passar som sagt inte som bartenders.

Kom hem, Elin färgade mitt nyklippta hår svart igen, var verkligen tuvngen började bli lite grått i botten. haha, fortsatte dricka, åkte med pappa till hans jobb vid polisen, satt  där och sminkade till osss innan vi gick ut på stan, efter några runder fram och tillbaka till bilen, då jag glömde några saker hela tiden, och då hade  kvällen inte ens börjat knappt =P

Blev biljard ganska snabbt, när vi träffade på Matte, Hampe, Ralle, Lillen, och Rossa drack lite med,  alltid lika trevligt, vidare till hässle, där vi träffade Jacke som ställde sig och skrek på mig när jag kom in, gick fram till deeras bord, där max, johanna, jacke, dennis och malin, linus och nina satt, hälsade på alla, trevligt, men det var något med max, så vi gick ut för att snacka, lite som bästa kompisar som vi är.  hur som helst träffade Togge, hahah lille plutt är du inte lite för gammal för att vara ute =P men trevligt var det att träffa dig iallafall, och tydligen hälsade du på Elin med, varför du nu skulle göra det.

Efter en stunds festade där, var det egentligen meningen vi skulle till Banken, men kom aldrig så långt, för jag träffade Stoffe på vägen, och skulle hälsa på honom, och det där hälsandet blev hela kvällen långt =) fy fan vad jag saknar honom. så det blev Class istället där vi åter träffade Linus, Nina, Jacke, Johanna, Malin och självklart varjag där med Stoffe =)

och som alla nätter så tar vissa nätter slut snabbare än andra, och detta var precis en sådan natt, som gick så jädra snabbt, när man verkligen inte vill det, men blev iallafall lite mat på vägen hem, finns inget bättre än fylle mat, haha

det var nog det mesta, iallafall orkar jag inte skriva mer, hade tydligen ringt några kompisar med under hela kvällen, men,men det är sånt som händer. man lever bara en gång

Sitter i skolan, fast jag kanske engtligen inte behöver vara här, men var lika bra att åka hit, känns som om jag pluggar lite bättre vid denna datorn än jag gör där hemma vid min egna, haha undra varför=p

Sitter på golvet med datan i sängen och pluggar, gjorde precis klart socialtbehandlingsarbetet om matmissbruk, känns bra, känner mig nöjd med det. men har en del kvar att plugga, måste sätta mig och göra klart ARL ”arbets miljö och säkerhet” om brand i hemmet och sedan var det något annats fall med som jag inte riktigt kommer ihåg, tror inte ens jag har den andra uppgiften hemma, men, men en sak är bättre än inget alls, sen blir det nog till att sätta sig hela kvällen med religion, har prov på fre. kul eller inte, men nu hinner jag inte skriva mer, måste fortsätta när jag ändå har glöden upp en liten stund till.

Så känner jag just nu, jag har inga som helst ord för vad ni har gjort för mig, för det Eva och Jonas gjort, det, det är helt otroligt, det är ju knappt sant att det finns såna människor, såna människor som ser en, ser det som ingen annan har sett på många,många år, ändå sedan jag började skolan och det är 12.5 år sedan,

Och någonstanns måste jag nog även om jag inte riktigt känner att jag vill, inse att jag behöver hjälp, och att jag inte klarar allt utan det, ur gärna jag än vill, för det har jag fått göra hela tiden innan i skolan. hur många som än säger att det inte är hela världen,  så är det hela världen för mig, för hur ska jag någonsin kunna inse hur allting verkligen, verkligen ligger till, hur kan så många ha missat eller rättare sagt vad jag tror inte velat se, varför förstår ni inte vad ni verkligen har gjort, ni har inte hjälp mig genoma tt vara tysta och säga att allting är bra, ni gjorde mitt liv till ett helvet, och det helvete, det önskar jag inte ens min värsta ovän, och gör jag inte ens det, då är det ett helvete som inte går att beskriva, för annars önskar jag henne allt helvete som finns, men att göra så här mot ett barn som jag faktiskt var under hela grundskolan, det är för mig idag helt obegripligt, det ska inte ens få förekomma, och jag önskar att en dag, en dag ska ni komma krypade på era bara knä och be om förlåtelse, men det kommer ju aldrig hända, och det är kanske inte det som jag egentligen vill ha, utan jag vill att ni verkligen får en stor jävla tankeställare, och att ingen, absoult ingen ska hamna i samma situation som jag har och är i, för det finns ingen som är värd alt det lidanet.

Min största utmanning nu framöver, som jag tror kommer ta lång tid, upp till, ja, jag vet inte hur länge, år kanske, är att få min själv att inse, att jag har stora problem, jag behöver hjälp, att bara skriva dem orden är skit jobbigt, hur i hela fridens namn ska jag kunna säga dem, jag har aldrig behövt hjälp innan, eller aldrig behövt inse att jag verkligen behöver det, jag kan väl allting själv, det har jag gjort i 12.5 år varför skulle jag inte klara av resten med?  jag vill ju vara som alla andra, men det kan jag inte helt, jag kommer alltid behöva mer hjälp än andra.

Jaja, jag vet, det ändrar inte min personlighet, jag kommer för alltid alltid att vara den Rebecka jag alltid varit, men det är bara känslan, känslan inom mig så säger så mycker, mycket mer, varför jag, varför nu, alla dessa varför frågorna som jag aldrig kommer få svar på, utan bara ha i min hjärna och mitt hjärta hela tiden, så hur ska jag inse att jag själv aldrig kommer förändras som person!

”När mycket utav mitt förra liv, och mitt förra jag tog ifrån mig, kände jag bara en smärta, när jag såg livet som en stort mörkt hål, som jag precis hade fallit i. Gråter jag av lycka och lätthet, att dagen kommit då jag fått bekräftat att det är inte bara mig det är allvarliga fel på, utan det faktikst finns en anledning till det hela, då allting klarnar sakta för mig, att livet inte alltid är som man tror.

Vikten av att inse är som att växa inom bords, och detta har idag lärt mig en läxa, en läxa som jag aldrig kommer glömma, en sak som jag alltid kommer bära med mig, en sak att inse.

Att ett rop på hjälp ska behöva ta så lång tid innan det besvaras, det, det är en sak som jag inser är hemskt, vårat samhälle ser inte oss, oss små människor som behöver hjälp, men som ingen vill hjälpa, vi som inte vill vara till något besvär för andra, som vill klara oss själv, och vi som lyckas dölja det mer än väl.

Dagen måste komma då, samhället vaknar upp och ser alla oss som verkligen behöver hjälp, hjälpten utan att säga det. ”

Av: Rebecka Persson

GRATTIS DANNE PÅ 18-ÅRSDAGEN,

Ta det nu lugnt, minns själv hur det var den dagen!

Haha hur i hela fridens namn kan man köra vilse i en liten stad som Kristianstad, det måste vara nästan omöjligt, men ni lyckade ju, inte illa, inte illa alls, tur då att du har en kusin sombor typ i K-stad, som man köra och möta dig vig Mc donald ute vid långebro. och ärligt talata tror jag inte det spelar någpn roll om ni hade stått där eller vid sko punkten, för hade gubben velaat följa efter mer så hade han gjort det, men men det märks ju att ni inte känner till stan så väl och att ni är frän landet =P

Och några av mina kompisar fick ni träffa med, det är inte illa, det är inte många som får träffa dem, för det är inte direkt dem jag brukar presenterar för några så, det är lite specilla om man säger så, men det märkte ni säker, hihi men det är klart någon gång visste jag väl att vi skulle stötta på dem med, det var bara en tids fråga.

Så J ute igår, måste medge att det kände lite konstigt att se han ute så när man själv var nykter, men samtidigt kändes det bra, bra att veta att han mår okej, så åtminstonde ut att må okej, och tro det eller ej men jag tog min stolt hel och svalde den och smsade till honom , och frågade om det inte var lite väl larvigt att inte prata med varandra, jag menar vi har ju för fan varit tillsammans, så vi känner varandra mer än väl, och till min stora förvåning svarade han, trodde jag inte, trodde inte han ville ha med mig att göra, men han sa faktiskt att det verkligen inte var så här han ville att det skulle sluta, och ärligt, jag ville inte det heller, visst vi passade kanske inte så bra till att vara tillsammans, men vänner, vänner kan man alltid, vara, men jag får inte riktigt ihop det heller, för om du inte ville ha det så, varför har du inte försökt få kontakt med mig innan, den enda tanken jag kan komma fram till hur jag än funderar är att du var rädd, rädd för att jag inte villa ha med dig att göra, och jag försår dig, hela våran historia slutade lite konstigt, det blev ganska tvär, från en fin historia till ett snabbt slut, lite synd, för vi kom båda fram till att vi ibland tänker på den tiden det var du och jag, och att vi fortfarande bryr oss om varandra, plus att tiden vi hade var fin. hur kunder det bli så här så, det var väl ödet, det kanske är precis som det står över allt att två vädurar helt enkelt inte går ihop med varandra, de är två för starka individer, och klara inte av att leva ihop, men det var absoutl värt försöket. och du ska veta att jag fortfarande bryr mig om dig, det har jag alltid gjort, du har en specill plats inom mig ändå.

Hur mycket du än vill glömma dina ex,

Så kommer du aldrig någonsin lyckas, för

De är sådana personer som alltid kommer finnas kvar i ditt hjärta,

Och en dag kommer du vara glad för det,

De finns allting någonstans i ditt hjärta, för det ni hade, det var

Förhoppnings vis en vacker tid, det var i alla fall min tid med J

Och det vill jag att han ska veta, och det vet han om, det vet ni båda om.

För en kille du har varit tillsammans med, var så mycket mer än bara en kille innan

Och har det en gång varit så mycket mer än en kille, så kommer han alltid att vara det.

En gång långt in i ditt hjärta, alltid långt i ditt hjärta.

Han kommer alltid finnas kvar och bryr sig om dig, för en tjej,

En tjej är det sista han släpper, och en kille är det sista en tjej släpper.

Skriven av Rebecka Persson

Tiden går verkligen snabbt, redan mitten av mars, och snart är även denna veckan slut, har fyra timmar i skolan mellan 10 och 2 sen är det helg, men ändå har jag varit uppe sedan klockan 7, bara för att äta frukost som faktikst idag blev gröt, en perfekt frukost nu när man snart ska börja träna, det var ju därför som jag åt det, för det var en perfekt start på dagen, dessutom håller jag mig mätt länge =)

Intresant ämne om jag ska vara ärlig, fast samtidigt lite jobbigt att verkligen sitta och läsa, läsa om något som man inser att man själv kanske en gång i tiden var, för efter att ha läst allting, så inser man att man nog i grunden har varit en liten matmissbrukare, då man tar till mat när man blir arg eller ledsen och inte riktigt tänker på vad man gör, eller om man sitter i soffan och kollar på någon bra film och bara kränger mat hela tiden, usch fy vad hemskt, samtidigt som iallafall jag kan få den ångesten efter åt, typ varför åt jag det där? 

Men tror faktikst inte bara det är jag som gör så, i kom fram till alla är nog mer eller mindre matmissbrukare i något sammanhang. Men nu är det bäst att jag fortsätter skriva klart arbetet om matmissbruk.

Jag vet inte riktigt hur länge vi känt och varit, vad jag kallar riktigt nära och bra vänner.
Men det är inte inte tiden man varit vänner som är viktig för mig utan, det är hur tiden har varit, som spelar roll.
Och enligt mig har våran vänskap varit riktigt bra, riktigt bra fram till för ett par månader sedan, när du började förändra dig, du började träna, gå på något tränings pulver och gud vet vad. vet inte ens om jag vill veta vad du mer går på för det var verkligen inte likt den Matte som jag kände att börja träna, ta skolan på allvar och bara förändras så snabbt som du gjorde. Jag kan bara hoppas att du vet var du verkligen gör, för så som du beter dig just nu, då, då vet jag inte om vi längre kan vara vänner. Det är inte det att jag inte vill att du ska ordna upp dit liv, efter allt trassel du har, men det är skillnad på att ordna upp livet och förändras, viss du har hittat en tjej som du älskar, jätte bra! sen att jag inte tycker om henne det lilla jag träffade henne det är en annan sak, hon kanske är annourlunda när man lär känna henne, hur som helst är det ju inte jag som är tillsammans med henne, och verken kan eller villl styra vilken du är tillsammans med,det är ditt val, jag kan bara säga vad jag tycker, men inte ens det har jag fått göra i detta fallet, du talade inte ens om för mig när ni hade blviti tillsammans eller att du överhuvudtaget hade träffat henne, är det så är vän ska vara, jag som trodde att jag betydde så pass mycket för dig att du skulle berätta det utan att jag skulle behöva fråga dig, men tydligen inte, tydligen betydde jag inte så mycket för dig. Så ger mig då en vettig anledning till varför vi ska fortsätta att vara vänner, för just nu känner jag mig precis som om du förväntar dig att jag alltid kommer att vara vid din sida, en tjej som du bara kan ringa om du inte har någon annan att prata med, bara ta alla jobbiga saker mer, men vet du, jag kommer inte alltid vara den tjejen, för det finns inte någon människa som kan stå ut med det, och det kommer inte jag heller göra. hur som helst var det du som fick mig att inse att det kanske någonstanns där ute finns fina och underbara killar som du en gång var när jag träffade dig, och som du i grunden är,det var du som fick mig att glömma den jobbiga tiden i mitt liv, det var du som fick mig att gå vidare, och det var du som såg till att jag verkligen mådde bra. Jag som alla andra vet att alla förändras och det är helt naturligt, men en sak trodde jag verkligen inte skulle göra det, och det var VÅRAN VÄNSKAP jag trodde verkligen på den, det trodde jag du med gjorde, och visst det kanske du i grunden fortfarande gör, men då visar du det dåligt som fan, jag har försökt, men idag vet jag inte riktigt var jag har dig, du får nog bevisa en gång till för mig att jag verkligen betyder något för dig, för så som jag känner just nu, gör jag inte det. Vi sa hela tiden att vi aldrig skulle bli som våra andra kompisar och sätta våran vänskap på spel bara för en kille eller tjej, men det är precis det som du har gjort, du träffade en tjej och slutade prata med mig, omoget, varför kan man inte bara ha kvar dem kompisarna man hade innan, innan man träffade någon att älska så mycket. ursäkta men jag har lite svårt att förstå hur man kan älska en person så mycket att man glömmer bort sina kompisar, det borde inte ens gå, det kommer jag aldrig göra, förhållanden kommer och går men vännerna de består och det borde man ta vara på, för annars kommer de också att försvinna.
Men som sagt det är dit val, jag kan bara än idag hoppas och önska att jag en dag kommer få tillbaka den Matte så som han var första gången jag träffade honom, för det är den matten jag känner och vill känna. Så har svikit våran vänskap mer än du nåon någonsin trodde var möjligt.