Ja så är det, detta händer alltid mig,varför kan jag inte bara säga som det är rakt ut till killarna, nej istället låter jag dem hoppas, hoppas på att det ska bli något, fy fan vad feg jag är när jag inte kan säga nej dirket, för jag vet ju precis vad jag känner men vågar inte säga det för då sårar jag ju någon, och det vill jag verkligen inte göra, för då mår inte jag bra och bra det vill ju alla må, men någonstanns så kanske jag vet att jag verkligen måste säga som det är för att finna den där sista lyckan, måste bara samla lite mod och det får blir snart, vet bara inte hur jag ska säga det och den dagen som jag gör det, den dagen kommer vara en av de jobbigaste men förhoppningsvis så kommer det bli bra efteråt och vi kan fortsätta vara vänner…..
ALltid jag som får dessa killarna efter mig varför? kan det inte någon gång vara någon annan, ibland önskar jag det, men man får väl vara glad över att det är på det hållet och inte andra…