Rebecka Persson Mitt liv och mina tankar

Stackar lille hjälplös tjej det är det enda som jag säger, bli tillsammans med honom och han dumpar dig när han har fått sex, för det är det enda som han är ute efter, när han väl fått det är han precis som alla andra killar, visst han är charmig och snäll men en jävla player och det säger till och med han bästa vännner, stackars lille dig som inte upptäckt det nu innan ni blir tillsammans, och vet du jag kommer inte säga det till dig heller, för det är du inte värld det minsta, tycker knappt synd om dig, kan bara säga att du begår ett jädra misstag, och att du kommer bli sårad när du upptäcker hur dan han är under allt det andra. hahahahahha

Jag vet mycket väl vad alla andra tycker om att jag träffar dig, men å andra sidan vet dem även om att jag skiter totalt i vad dem tycker, det var du och jag så länge, och du vet att jag alltid älskat dig och alltid kommer göra, och så spelar det ingen roll vad du än gör,  hade jag inte velat hade jag inte ställt upp och stå vid din sida idag,

Vet att du i gruden inte vill att jag ska komma och se dig som du är nu, nu när du är på botten, men jag bara måste, dina kompisar har verkligen försökt hindra mig, och jag har låtstas ganska länge att det är okej, men dem vet att det i gruden inte är det, de vet vad jag önskar alldra mest,  och det vet  du med, men ändå låter du inte mig se dig, och dina kompisar låter mig bara se dig om dem är med, för dem vill inte att något ska hända,de har verkligen hålt vad dem lovade med att dem alltid skulle ta hand om mig och se till så att ingenting hände, och det har dem verkligen hållt, de kollar mig varje dag, men en dag måste dem släppa taget och låta mig träffa dig själv, och det vet vi alla att den dagen kommer komma igen, det handlar bara om tid, tid som jag kan ge, för fixa resten i livet det kan jag göra en annan gång, 

jag vet inte varför du stöter bort mig och inte låter dig hjälpa mig, för det är ju det enda som jag vill göra, hjälpa dig så att du kan må bra, oavsett hur lång tid det kommer ta så kommer jag alltid att finnas där nu och stå vid din sida, och inte var så jädra feg som jag var då du åkte in för ett år sedan, idag är jag starkare. låt mig hjälpa dig!!!!

Många tror bara det är till att gå vidaare och glömma allting som varit innan, men det är inte så jädra lätt, inte efter allt jag har varit med om, men  nu vill jag inte att någon ska tycka synd om mig, för jag kommer ordna iupp allting en dag, nu handlar det bara om tid, och tid det har jag hela livet om det nu ska vara så.

Jag vet precis vad alla andra tycker om att jag träffar dig, jag vet att dem tycker att jag borde hålla mig ifrån dig, eftersom i början var det, det som du ville, du ville inte jag skulle se dig så, så som du var när du lades in, men du vet att jag älskar dig, det var du och jag så länge, så länge att det inte finns någon annan som känner oss så som vi känner varandra, det är därför det gör så ont att jag inte såg  vad du höll  på med och gjorde och sen att du ljög att du aldrig skulle röra något skit, du ljög och jag gick på det, fy fan,  hur jävla korkad får man vara, man måste ha sett något innan, men nu när jag tänker efter såg jag kanske det, men jag ville inte tror att det var du,  det var inte du som var min, men det vet jag att du var, och det trodde jag alltid du skulle vara, och visst en dag kanske det blir vi igen, men den chansen är inte så stor, jag vet inte ens om du älskar mig fast jag vet att du har bilderna på oss bredvid dig, men det som gör mest ont är att du inte vill jag ska komma och hälsa på dig när du är där, varför? Du vet att jag så gärna vill, du vet ju var du har mig, varför lät du inte mig hjälpa dig och varför låter du inte mig göra det nu? Du vet att jag vill, låt mig göra det, stöt inte bort mig, även om du vill det, du vet ju att jag alltid ställer upp och gör det jag kan, sen att det inte alltid blir som du hade tänk dig, men det blev verkligen inte mitt liv heller, detta var inte min dröm när jag träffade dig att vi skulle skiljas på detta visset,  och vet du, du tror säker att jag är arg, ledsen och egentligen inte vill prata med dig, men vet du,, visst jag är jätte ledsen att det blev som det blev, men samtidigt någonstans vet jag väl att det kunde gå illa annars, ledsen för det, och att jag aldrig skulle prata med dig, det vet du att jag alltid kommer göra,

Det som gör ont är att dina vänner som lovade att dem skulle ta hand om mig får komma, men inte jag, räknas jag inte som en av vännerna? Jag trodde det, och jag vet att du har sagt att jag gör det och att du älskar och alltid frågar hur det är med mig,  jag vet även att killarna som tar hand om mig i början sa att det inte var allt för bra med mig, så  säger dem idag att det är det, och det är för jag ville och sa till dem att dem skulle säga det, så att du inte skulle få någon ångest av något, och trassla in allting ännu mer, för det vill jag verkligen inte att du ska göra,  bättre jag har det här, för jag kommer en dag att ordna upp det, bara jag orkar ta tag i det, men det får bli en gång i framtiden.

Du får inte lägga skulden på någon annan, ingen annan än mig, för det var jag och bara jag som valde detta, jag vill inte att du är arg på någon annan. är det någon du ska vara arg, ledsen och sluta prata med så är det mig, jag vet vad jag har gjort och sagt i detta fallet,  det kanske sårar dig mer än jag kan tänka mig, men jag gjorde det som jag kände var bäst för mig i detta fallet, visst jag vet att i detta fallet var det kanske inte bäst för dig men det är en smäll jag få ta, du har redan sårat mig innan, så varför inte göra det lite till, det är väl lika bra att göra det ordentliget när man redan har påbörjat det,  det är det väl ingen som bryr sig om det,  jag kommer resa mig en dag, bara man ge mig tid, och jag är ledsen att att sårade dig, för det vet jag att jag gjorde även om du inte dikret säger det, så vet jag det, och ärligt det hade nog till och med känts bättre om du hade sagt det rakt ut till mig istället för att bara skita i det.

”Förlåt mig-

Det var aldrig min mening att du skulle bli ledsen, men nu är det som det är.

Visst alla ångar sig någon gång, även lille jag, även om man kanske inte alltid kan tro det.

men jag var ju tvugen att berätta sanningen, och göra det som jag kände var säkrast för alla. även mig själv.

Samtidigt som jag tycker det är skönt. känner jag mig hemsk, hemsk att jag svek dig och det vi hade, något som vi kanske efter det här inte kommer ha något kvar av.

Jag har aldrig någonsin velat såra dig, och det vet du, men nu blev det så i detta fallet.

Jag förstår om du aldrig någonsin kommer förlåta mig för det jag gjort, men jag var tvungen, och förlåter du inte mig så hoppas jag att du en dag ska förstå.

Jag vill verkligen inte att du ska vara ledsen, jag vill att du ska hitta dig själv och bli glad igen, sen kan jag göra samma sak, men det viktigaste är ändå du, och hur du mår, mitt läker med tiden.

Förlåt mig är nu snäll”

Försöker få ihop två olika jobb i sommar, inser att det inte är det lättaste som man kan göra,  men det får väl gå, kan ju jobba natt på ena stället och sen ta A eller C turer på det andra, känner att jag kanske inte komma ha så mycket fri tid, men det kanske är bäst så, jag vet ju att jag bara blir knäpp om man hela tiden ska gå hemma och göra ingenting, men å andra sidan finns det kanske något mitt i mellan med, men sen det positiva är att jag slipper tänka på något annat, och det är precis det som jag vill slippa göra just nu, så det blir nog bra i vilket fall som helst.

Hur som helst var jag och lämnade några dl blod idg, var dags för det igen, och sen körde jag och träffade Linus, var ett tag sedan vi träffades, saknar när jag inte träffar honom, han har alltid varit med mig och jag har alltid kunnat komma och gå som jag vill hos honom nu blir det snart träning

Hur kan en människa som mig vara så jädra feg, så jädra feg att man inte vågar gå och hälsa på dig så ofta som man velat i grunden, har knappt hälsat på dig på ett helt år. ett helt år har gått sedan vi festade och var tillsammans, helt sjukt, men är man en ynklig lite skit som mig som aldrig vågar eller orkar ta tag i sina problem och sitt liv så hamnar man där jag är idag.

Skulle så gärna vilja träffa dig, bara ge dig allt det där som vi hade innan, innan allting hände, jag saknar dig här hos mig, så som jag hade dig innan. men F… det kommer aldrig någonsin bli som då, den är en tid som bara förbli fina minnen, har ingen anning om när jag får se dig igen, om du bara kunde sköta dig och ta tag i ditt liv så som du hade det när du var mindre, jag vet om att du inte har haft det lätt, men det är du fan inte ensam om att inte ha haft, alla har haft det mer eller mindre jobbigt, sedan att dit liv blev värre än många andras det är en sak  som ingen kan hjälpa, men om du bara hade låtit någon hjälpa dig, och att jag inte så att du behövde hjälp, det är för jävligt, för det borde jag verkligen sett, du var en djävul på att ljuga, och det är lönger som aldrig läcker i mitt hjärta hur mycket jag än försöker glömma, jag vill bara att det ska bli som innan, men de tär bara en dröm, en dröm som aldrig någonsin kommer bli sann, det vet både du och jag!

Men även om både du och jag vet om det, så saknar jag dig och det kommer jag alltid att göra, jag hoppas bara att när du kommer ut igen F… att du då alltid stannar där, det är vad jag hoppas, men egentligen vet jag att så kommer inte fallet att bli, vilket gör allting så mycket, mycket jobbigare….

”Jag saknar verkligen dig min älskling. jag vet att du och jag verkligen inte är på samma plats, men du är på en plats som jag vet är trygg för dig, så ingenting händer, där jag vet att du inte gör något dumt, min kärlek få du känna genom bilderna på oss, som står bredvid sängen varje kväll. för det vet jag att dem gör, någonstanns, vet jag faktiskt inte om du saknar mig så som jag saknar dig, men en sak är säker jag tror inte du kan ha glömt mig eftersom du fortfarande har bilderna på oss, och att jag får kyssarna när vi träffas, jag älskar och saknar dig än idag, behöver dig!”

Snart slår jag knut på mig själv, vet snart inte hur jag ska klara ut allting, men någon gång kommer jag göra det, det är bara det att just nu känns det som om det skulle ta så jädra lång tid, vet verken ut eller in. ångest blanadat med glädje, den känsla är svår att förstå om man inte känner den själv, kan inte dirket beskriva hur det känns.

vet inte riktigt vad jag ska ta mig till just nu, allt känns förjävligt, och det kan jag inte prata med någon om!

Förlåt mig snälla gör det, jag vet vad du tycker om det jag kommer göra, men in detta fallet, känner jag att jag inte har något val, jag trodde verkligen att du skull ta dit förnuft till fånga och säga att du kan bete dig dig som en vuxen människa, genom att höra av dig och säga att det är okej att vem som helst kommer,

Du anar inte hur mycket jag och mamma bråkar om detta, för hon tycker en sak, och jag en annan , men egentligen vet jag inte om hon tycker det hon säger, utan jag tror mer att det är en sak som hon säger för att hon är rädd att mista dig, och vet du även om jag säger allting som ör korkat och som jag tycker så förstår jag ändå att hon känner att hon är rädd att förlora dig, det hade jag nog  med varit, men snälla döm inte henne för något, det jag kommer göra det är mitt egna val, och det för du bara döma mig för och ingen annan inom familjen.

Förlåt…

Jag vet att jag sårade dig mer än ja trodde, sårade dig så när jag inte orkade stå där bredvid dig när du åkte in, hur kan man vara så jädra feg, varför kunde jag inte bara stå där som jag alltid gjort innan, jag trodde ju på dig. jag ville ju att du skulle bli bra igen, men hur kunde jag tro att du skulle kunna bli det när jag inte fanns där längre, jag svek dig och det är jag jädligt ledsen över.

Du sa att du ville jag skulle gå, gå och bli lycklig, men en som förtjänade mig, men hur kan du säga att någonförtjänar en tjej som sviket den hon älskar genom att inte stå vid hans sida, utan istället se till att han åker in till behanling, för hon tror att det hjälper honom.

Du sa till dina kompisar att dem skulle ta mig ifrån dig, för du ville inte jag skulle vara där och se allting, du sa att du ville dem skulle skydda mig för allt ont i världen, och att du ville dem skulle hjälpa mig fortsätta vara en lycklig, glad, go och söt tjej som jag alltid varit med dig. att jag skulle glömma och gå vidare, men hur är det möjligt att glömma en kille som dig,

Jag vet att dina kompisar gjort allting för att att skydda mig och få mig lycklig, och visst det har lyckats, framför alla andra är jag glad, ingen kan någonsin gissa vad jag har inom mig, men inom mig har jag ett hjärta som gråter, ett hjärta som inte orkar mer, som bara vill få ut allting, men inte våga, jag har ju lovat att jag ska var lycklig när jag är med andra, och det är en sak som kommer hålla, jag kan inte svika dig igen, det går bara inte. det enda jag vill är att du är lycklig och blir bra igen, sen hur jag mår det skiter jag totalt i, jag kan fortsätta ett bra tag till, för det är ingen som vet min hemlighet, hemligeheten att jag bland annat saknar en person som är mitt allt som jag aldrig kommer kunns släppa, som alltid kommer finnas där.

När allting togs ifrån mig, kände jag bara smärta, mitt liv förändrades.

Mycket föll på plats, den dagen kommer jag alltid att minnas

Ropen på hjälp var det ingen som såg, inte ens den som närmast dig stod,

När du behövde kärlek och tröst, var det aldrig någon som dig riktigt förstod

du sköt i från dig allt, allt som du någonsin haft kärt, du lät mig inte hjälpa dig då

Varför?

Jag ville men kan kanske inte kunde, kunde hjälpa dig så som du ville

Du ville inte ha mig hos dig då? varför? jag ville ju finnas där och hjälpa dig ur allting då.

för vet du, det var för jag inget förstod, jag förstod inte vart det var påväg förren det var försent.

Det är en sak jag ångrar idag.

jag vill ha det som förr, så snälla låt mig hjälpa dig

Ja så är det, ibland finns det inget värre än familjen och deras små larviga saker, saker som dem tror att dem kan bestämma, precis som om dem kan bestämma när man ska städa eller göra allt annat. kan dem inte bara sköta sitt egna och skita i vad jag gör och inte gör, jag gör ändå inte som dem vill,så det spelar ju ingen roll, men sen ibland känner jga det att det hade varit bättre att bara gjort allt dem hade velat så att man hade kunnat få tyst på dem, så hur ska man göra???